Nu är ett av mina drömhus till salu.... Varje gång vi kör förbi det här huset så trycker jag näsan mot rutan och dreglar.... hahaha.. och nu är det alltså till salu!!!
Nästan allt är bra med det här huset: Bra läge och avstånd från våra jobb, ligger vid vattnet, stor fin tomt, precis lagom stort hus, planlösningen uppfyller alla mina krav, garage, nära till en massa stall, .... you name it...

Det enda som inte är bra är priset!!

Tillåt mig gråta floder........   Förbanna...

Ska man offra sitt liv och betala ett multum-lån för resten av sitt liv bara för att få huset med stort H?

Och tyvärr lär det ju inte sluta på utgångspriset heller så det lär bli ÄNNU dyrare..... det är bara att ge upp med andra ord.... SUCK!

Nä, nu ska jag gå in i vårt LILLA kök i vår LILLA LÄGENHET och försöka diska nåt i vår LILLA diskmaskin...... Jag är inte bitter... nej nej!

Wow.... det här blir långt känner jag på mig....

Jag börjar från början... Det här är alltså min personliga åsikt och inget annat.

I ridningen går man igenom olika faser tror jag... Om jag tar min egen ridning som ett exempel så har jag gått igenom många olika typer av ridning och jag har tex gått från en rädd nybörjare till en ryttare som får rida de svårare och känsligare hästarna...
Det var först när jag fick en medryttarhäst vid 16 års ålder som jag verkligen lärde mig rida.... dels för att jag fick rida varje dag i veckan och det är ju som dom säger... det är timmarna i sadeln som spelar roll.... inte hurdan häst man sitter på. Och så fick man ju PROVA sig fram på ett helt annat sätt än när man rider lektion på ridskola.

Däremot skulle jag aldrig ha blivit den ryttare jag är idag om jag inte skulle ha fått prova på så många olika typer av hästar som man fick göra på ridskolan.

Runt 16-20 års åldern var jag ganska orädd... (nu i efterhand förstår jag inte vad jag tänkte med!?) HAHAHA! Man rejsade hejvilt på ängarna, hade täving osv och hoppade skyhöga hinder fast hästen man satt på knappt klarade av det.... Man testade gränserna HELA tiden...

Nu på äldre dagar så stressar jag inte fram resultat på samma sätt som då. Man vill vara förberedd och känna att man är samspelt med hästen och redo för uppgiften. Samtidigt som man lärt sig mer om hur hästar fungerar så växer intresset för olika typer av ridning... Man litar inte blint på vad en tränare säger, utan man bildar sin egen uppfattning också. Det MÅSTE man... INGEN tränare är dålig (eller jo... dom som tar till våld), men ingen tränare är heller perfekt.
Det charmiga med ridning är att man ALDRIG är fullärd.... aldrig... inte ens Kyra Kyrklund eller John Whitaker.

Mitt mål med ridningen är att på ett ödmjukt sätt kunna rida och få fram det bästa ur olika typer av hästar. Jag använder tips från olika tränare och samlar dom i min "verktygslåda" för att sen vid tillfälle kunna plocka fram lämpligt "verktyg" för olika situationer och olika typer av häst.

Under mina många år som ryttare så har jag till slut lärt mig att:
"DÄR KUNSKAPEN SLUTAR TAR VÅLDET VID"
Det finns inga genvägar till god ridning... Ridning är en talang och det är väldigt svårt att lära ut....  En god tränare kan ge små tips för att locka fram talangen, men det är hos ryttaren själv det måste fungera... man måste vara medveten om sin egen kropp... man skall vara MED hästen och inte MOT den. Den här träningen startar redan på marken...

Att vara medveten står också för att vara kunnig och insatt.

Min filosofi är att alltid lära mig mer, tänka kritiskt och utvidga min kunskapsbank om hästen.
Hästen är ett ämne man aldrig blir fullärd i!

Har lite bäbiskläder i tvättmaskinen för tillfället... tihihi... Man måste ju vara redo ifall bäbis vill komma ut....
Jag har inte fått provsvaren från labben ännu så vi får väl se vad dom tänker göra. Jag hade ju ytterst lite protein i urinen så nu är dom ännu mer oroliga för havandeskapsförgiftning... suck. Jag vill ju helst inte gå på nån jävla medicin, men vad gör man? Jag tycker vår lilla flicka kan komma ut nu, för hon har det nog bättre på utsidan.

Förresten så är det exakt 1 vecka tills Klas kommer hem! Wohooo!!

Var till Sjukan idag.... det var dags för Ultraljud... det sista innan bäbis ska kika ut!

Dom började med att ta blodtrycket och det var högre än någonsin... suck... Sen lämna urinprov och så fick vi komma in till läkaren. Han var trevlig så det var tur...

Han tittade och visade och förklarade en massa som jag knappt förstod, men som tur var såg allt bara fint ut med vår lilla tös... (och joooo... det ÄR en flicka..tihihi)

Sen gjorde han en inre undersökning och berättade att bäbis huvud var ruckbart, alltså inte fixerat ännu... men livmodermunnen var mjuk så det går väl åt rätt håll iallafall... haha!
Sen tog dom blodtrycket igen och det var fortfarande högt så det var bara att traska ner till labben och ta nytt urinprov och blodprov... suuuck!

Tillbaks på Onsdag igen... som sagt... tycker dessa veckor kan gå liiiite fortare nu!

Men iallafall.... Vår tös mådde bra och han beräknade att hon vägde typ 2,5-2,7kg nu!   Jag skall också kunna klämma ut henne normal väg...    Dags att komma på ett namn kanske?

Okej... idag ska jag tydligen berätta vad jag har med mig på tävling... haha...
Nu har ju Klas oftast stått på Sleipner när vi tävlat så jag har ju haft allt på plats, men det här skulle jag ta med mig om vi åker iväg....

1. HÄSTEN

2. Sadel, träns.... beroende på tävling så är det antingen dressyrsadeln eller hoppsadeln då... oftast får mitt underbara CH-träns följa med för Klas är snyggast i det.
3. Vitt schabrak ev benskydd, lindor, täcke efter väder

4. Vita ridbyxor, kavaj, vit polotröja, skor, chaps, HJÄLM

5. hö + vatten

6. Borstar, handduk, gummisnoddar, sårputs osv

7. Extra grimma, grimskaft, tyglar

Klas åker alltid transport med boots och ev benskydd. Aldrig med transportskydd eftersom jag tycker att hästar åker mycket sämre med såna. Om ni undrar varför er häst åker oroligt eller är motvillig att lasta så testa att ta bort era stora klumpiga transportskydd. Sätt på boot och om ni är oroliga så kan ni linda benen med stallbandage för att skydda hela benet....  Stallbandage sitter mer stilla och kliar inte på samma sätt som transportskydd. Oftast är det transportskydden som orsakar att hästen trampar på sig.

Hon har även lädergrimma och en repgrimma ovanpå som jag hakar grimskaftet i medan jag lastar i och ur. Medan hon åker så sitter hon naturligtvis fast i den vanliga grimman. Jag lastar alltid med kedjegrimskaft, men på Klas är det för kraftigt (hon reagerar för starkt på den) så då använder jag repgrimman... Nu är hon aldrig svår att lasta, men ifall man måste lasta ur mitt på en trafikerad väg så är det en fördel att ha hästen under kontroll. Man orkar inte hålla en häst i vanlig grimma om den bestämmer sig för att dra iväg.
Hon får även ha täcke på om det är kallt.... på sommaren åker hon dock naken.
Jag har även världens bästa svanskydd från hööks eller horze (minns inte) Men det är i neopren och fästs med kardborre runt svansroten.... den är helt suverän! Så slipper man linda svansen. Och den sitter helt stilla.

Nu fick ni lite tips om transportering också, men i övrigt så är detta det jag brukar ha med på tävling.... jag har säkert glömt nåt.

  Santo-hjärtat i transporten på väg till kliniken...

Klas äter silage på vintern och hö under de varmare månaderna när vi inte kan förvara silaget mer. (Det är bara två hästar i stallet så dom hinner inte äta upp en stor silagebal  innan den blir dålig)
Hon får ca 10kg silage/dag vintertid och när dom äter hö så finns det oftast lite gräs i hagen redan och då blir det bara nåt kg hö till natten när dom kommer in. Klas är ganska lättfödd...haha...

I kraftfoderväg får hon linfrö , havre och mineraler beroende på grovfoderinnehållet. Vintertid när dom inte rör sig lika mycket i hagen eller vid ridning så får hon bara nån dl havre med linfröet.... hon är pigg så det räcker ändå...haha! På sommaren kan man rida lite mer och då går dom också ute dygnet runt så då blir det lite mer havre.

Så ja.... det är vad Klas äter. Hon håller sig fin i kroppen på det och det är nog mycket tack vare att vi väljer foder med bra kvalité plus att vi skrittar massor i skogen över stock o sten och klättrar i backar. Hon är mycket finare i kroppen när hon jobbas utomhus än när hon harvar runt på en ridbana.

Idag skall jag berätta om min första häst.
Min första häst hette Anthrax och jag köpte honom från mitt jobb (Ridklubben Sleipner) efter att jag varit skötare på honom i 10år där.
Han var min drömhäst och jag hade lovat honom att han skulle få komma till mig när han skulle gå i pension... sagt och gjort!
11 April 2001 (på hans födelsedag till och med) så skrev jag under köpekontraktet och hämtade hem min underbara ponny.
Han var en Connemara, född 1984, e. Nice n´Easy, u. Möllans Anneli, ue. Värnbergs Castor och skimmel.
Han var den snällaste man kan tänka sig och skulle aldrig göra nåt dumt... däremot kom han ju på lite nya saker att göra när han blev privathäst....tex krypa ut ur hagen och äta upp grannens äppel. HAHA! Jag vet inte hur många gånger grannarna ringde och sa att "nu står han i vår trädgård igen!" *fniss*
Ante, som han kallades, ville inte heller bli fångad i hagen när han gick på bete... men det var nog också hans enda dåliga sida.
Han hoppade som en gud... och han var väldigt lydig i dressyr... inga fantastiska gångarter, men vad gör det!? Många rosetter har vi fått genom åren.
Han anpassade sig efter ryttaren och vem som helst kunde rida honom och känna sig trygg.... han kunde dock bocka med mig om jag red barbacka på en äng... haha...

7 Februari 2003 hände det som inte fick hända... Ante fick kolik och vi åkte till Ultuna i Uppsala.... tyvärr gick det inte att rädda hans liv, så jag tvingades åka hem med tomt släp och en grimma i handen. Men hans sista 2 år hos mig var guld värda... vi hade jättekul tillsammans.
Du är väldigt saknad älskade häst.

Har hängt hela dagen på utställning och stamboksintagning...
Jag åkte dit till kl. 10 och mockade Klas box och sen gick jag och pussade på henne i hagen. Hon blev glad och hummade välkomnade fast jag inte tog ut henne och betade... haha. Snart snart tar jag hem henne igen... 11 dagar kvar bara.

Många hästar visades på utställningen... dock fick dom inte så bra poäng. Best in show blev Debussy... Maikkis bäbis!   

Nu är jag trött och så har jag fått jätteont i ljumsken... suck.

Imorgon är det också utställning... dock mest på skoj!    Jag ska dit och hejja på Nathalie och Gibbs!!! God Natt